PSYKISK (O)HÄLSA IDAG BLAND BARN OCH UNGA

Sedan 1980-talet visar undersökningar av barns levnadsvillkor att gruppen barn och unga som lider av lätt till medelsvår psykisk ohälsa har ökat, en rapport från Socialstyrelsen (2009). Andelen unga (16-19 år) som uppgav svår oro, ängslan och ångest fördubblades mellan år 1994 och 2006 som uppger svår oro, ängslan och ångest; från 2 % till drygt 5 %. Också lättare oro ökade betydligt. Resultat från 2010-2011 visar att 32 % av tjejerna i åldern 16‒24 år att de regelbundet har besvär av ängslan, oro eller ångest, bland killarna var andelen 14 %.

 

Barns och ungdomars psykiska ohälsa har ökat under 1990- och 2000-talet, och de senaste data från 2011 visar på en fortsatt ökning.  Inom den åldersgruppen ungdomsgruppen 18-24 år hade 7 procent av männen kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård, eller använde psykofarmaka. Motsvarande siffror för kvinnor var 10 procent. Vad som ökar är depressioner, ångestsjukdomar och missbruk, men för kvinnor även personlighetsstörningar.

 

Vid studier av den yngre åldersgrupper, i årskurs 9, pekar undersökningar på att psykosomatiska besvär har ökat från 1988 till 2011. Resultaten skiljer sig något åt vad gäller kön; andelen pojkar med besvär var högre 2009 än 1985, medan flickornas resultat var 2009 ungefär densamma som 1985. Ökningen har börjat plana ut fram till 2011, dock väsentligt högre än vid första inrapportering av statistik upptogs 1988.

Den psykiska ohälsan rapporterades vara högre 2009 än 1985 för både år 9 och 7. För elever i årskurs 5 rapporterade pojkar högre psykisk ohälsa 2009 jämfört med 1985, medan det för flickorna var samma nivå. Den europeiska WHO-studien om skolbarns hälsovanor ger en liknande bild av trenden för ungdomar i årskurs 9.

Självmordsantalet genom åren 1987-2010 i åldersgruppen 15-19 år och 20-24 fluktuerat och i sin helhetsbild varken ökat eller minskat. Även självmordsstatistik från dödorsaks­registret visar på att självmord bland 16–24-åringar fluktuerar från år till år men indikerar en i huvudsak oföränd­rad nivå över tid. Citerat från uttalande från Kungl. ” …också att unga inte följer den drastiska minsk­ning i självmordsfrekvens som syns i alla andra åldersgrupper. Istället ligger ungdomsgruppen stabilt på ungefär samma nivå. I ungdomsgruppen ut­gör självmord nu en allt större andel av det totala antalet dödsfall, eftersom olyckor och andra dödorsaker minskat markant.” (KVA, 2010).

 

Självrapportering visar på en ökning bland ungdomar, och parallellt med en självrapportering finns en ökning av ungdomar som behöver sjukhusvård på grund av psykisk sjukdom. Detta indikerar en faktisk försämring av psykisk hälsa i den yngre åldersgruppen, snarare än att det finns en större tendens att rapportera symtom som kanske alltid funnits inom gruppen. Studier visar också att subjektiva och objektiva data är kopplade till varandra: Ängslan, oro och ångest förutspår för förtidig död och psykia­trisk sjukdom.

Inom Första Linjen eller Barnhälsan, som är verksamheter som börjar växa fram i varje region, för att möta familjer med barn som har barn med mild eller måttlig psykisk ohälsa, visar kartläggningsrapporter att den vanligaste orsaken till varför barn och unga sökte kontakt med första linjeverksamheterna var oro/ångest och nedstämdhet/depression. För hälften av alla barn och unga var någon av dessa angiven som kontaktorsak. Även skolrelaterad problematik, familjerelaterad problematik och relationsrelaterad problematik var vanliga orsaker till varför man sökte kontakt med första linjen.